Stenstadens raka gator och höga fasader känns självklara i dag, men för knappt hundrafemtio år sedan var Vasastan mest åkrar, militärfält och berg i utkanten av Stockholm. Här är berättelsen om hur stadsdelen växte från landsbygd till en av innerstadens tätaste och mest omtyckta delar.
Malmarna norr om staden
Det område vi i dag kallar Vasastan låg länge utanför den egentliga staden, på den norra malmen mellan tullarna. Marken användes till odling, bete och militära övningsfält, och bebyggelsen var gles. Först under Stockholms snabba folkökning på 1800-talet, när staden växte från omkring 136 000 till över 300 000 invånare, blev det aktuellt att bygga stad även här.
Lindhagenplanen och rutnätet
Grunden till dagens Vasastan lades genom den så kallade Lindhagenplanen, uppkallad efter stadsplaneraren Albert Lindhagen. År 1866 reglerades gatunätet i området, och en slutlig stadsplan fastställdes 1879. Planen gav Vasastan dess karakteristiska rutnät med raka, breda gator, ett mönster som skiljer sig tydligt från Gamla stans medeltida gränder. Du kan läsa mer om stadens planeringshistoria hos Stockholmskällan, stadens digitala arkiv.
Vasastan i korthet
- Gatureglering: Lindhagenplanen 1866, slutlig stadsplan 1879
- Huvudsaklig bebyggelse: 1880-talet till 1920-talet
- Namnet i skrift: första gången 1890
- Egen stadsdel: 1933
- Befolkningstopp: drygt 103 000 invånare 1934, i dag omkring 65 000
Stenstaden växer fram
Huvuddelen av Vasastans hus byggdes mellan 1880-talet och 1920-talet, i den täta kvartersbebyggelse som brukar kallas stenstaden. Namnet Vasastaden dök upp i skrift första gången 1890, och 1933 blev området en egen namngiven stadsdel. Vid mitten av 1930-talet bodde här som mest, drygt 103 000 personer, långt fler än i dag eftersom lägenheterna var små och trångbodda.
Röda Bergen och det romantiska idealet
I stadsdelens nordvästra hörn märks ett tydligt stilbrott. När Röda Bergen byggdes på 1920-talet hade det stränga rutnätet fått ge plats åt ett mjukare, mer romantiskt stadsplaneideal. Bakom det stod arkitekten och stadsplaneraren Per Olof Hallman, som var motståndare till spikraka gator och i stället ville anpassa kvarteren efter terrängen. Resultatet blev storgårdskvarter kring gröna gårdar, med en arkitektur som blandar nationalromantik, wienerjugend och tjugotalsklassicism. Området är i dag skyddat som riksintresse och hör till de mest välbevarade i sitt slag i landet.
Industrins spår
Vasastan var inte bara bostäder. Vid Sankt Eriksplan låg porslinsfabriken Rörstrand, en av Sveriges mest kända porslinstillverkare, fram till att fabriken revs 1926. Tillverkningen flyttade då från Stockholm och hamnade så småningom i Lidköping. I väster fanns Atlasverkstaden som tillverkade lok och maskiner. När industrierna lämnade staden ersattes de av bostadskvarter, men namnen lever kvar i områden som Rörstrand och Atlasområdet.
Vasastan i dag
Den som rör sig genom stadsdelen i dag går genom flera epoker på bara några kvarter, från det sena 1800-talets praktfasader vid Odenplan till 1920-talets gårdsstad i Röda Bergen. Vill du se hur historien tar sig uttryck i byggnaderna, läs vår guide till sevärdheter i Vasastan, eller om hur kvarteren skiljer sig åt i texten om Vasastans delområden.