På 1920- och 1930-talet var Vasastan en trång, folkrik och till stora delar fattig arbetarstadsdel, långt från dagens caféstråk och mäklarannonser. Med hjälp av minnen från en man som växte upp på Torsgatan går det att teckna en bild av hur vardagen såg ut för barnen i kvarteren, från mjölkkannan i handen till kälkbacken i Vasaparken.
En stadsdel av häst och vagn
Den som gick över Odenplan för hundra år sedan mötte en helt annan trafik än i dag. Bilar var fortfarande sällsynta, och det var häst och vagn som drog varor genom gatorna. Kollektivtrafiken bestod av spårvagnar, tunnelbanan dröjde ännu decennier. Behovet av att förflytta sig långt var ändå litet. Barnen höll sig mest i det egna kvarteret, och en uppväxt kunde rymmas inom några hundra meter.
Trångboddheten var påtaglig. När Vasastan blev en egen stadsdel 1933 bodde här som mest drygt 103 000 personer, långt fler än dagens omkring 65 000, i lägenheter som ofta var små och överfulla. Hur stenstaden växte fram ur åkrar och militärfält kan du läsa mer om i vår genomgång av Vasastans historia från malmar till rutnätsstad.
Mjölk i kanna och ärtsoppa på torsdagar
Vardagen kretsade kring närbutikerna. Mjölk köptes inte i paket utan hälldes upp i en medhavd kanna i den lokala mjölkaffären, ofta belägen tvärs över gatan. En liter mjölk kostade runt 24 öre i mitten av 1930-talet. Enligt Mitt i, som intervjuat 101-årige Arne Niklasson, uppvuxen på Torsgatan 42, var söndagsärendet till mjölkaffären ett fast inslag i barndomen. Den emaljerade kannan har han kvar än i dag.
Många familjer levde på små marginaler. Fasta veckorutiner gav trygghet, och torsdagens ärtsoppa med fläsk och pannkakor var lika självklar i Vasastans kök som i resten av landet. Arbetslivet var hårt: fäder kunde vara hantverkare, mödrar arbetade ofta som hembiträden och skötte hemmet därtill.
Vasaparken och gatan som lekplats
Barnens revir var gården, gatan och parken. Vintertid åkte man kälke och skridskor, sommartid höll man till på gårdarna. Vasaparken, anlagd i början av 1900-talet mellan Odenplan och Sankt Eriksplan, var då som nu stadsdelens vardagsrum och en självklar plats för lek. Att parken fortfarande fylls av skridskoåkare varje vinter är en av få saker som knyter ihop dagens Vasastan med 1930-talets.
Skolgången skedde i folkskolan. I kvarteren kring Odenplan låg Gustav Vasa folkskola, dit många av områdets barn gick. Klassfotona från den tiden visar långa rader av barn i mörka kläder, ett stycke vardagshistoria som säger mer om trångboddhet och sammanhållning än någon statistik.
När Mjölkcentralen brann
En enskild händelse har fastnat i minnet hos dem som var barn på Torsgatan: branden i Mjölkcentralens anläggning. Mjölkcentralen, föregångare till senare tiders Arla, hade stora lokaler i den norra delen av stadsdelen och var en av områdets viktigaste arbetsplatser. När det brann samlades barnen för att få en skymt av lågorna, men hölls på avstånd av polisavspärrningar. Sådana händelser blev hållpunkter i en tid utan skärmar, då nyheter spreds genom rop mellan fönster och över gårdar.
Att en mejerijätte låg mitt i bostadskvarteren säger något om hur blandad stadsdelen var. Vasastan var inte bara bostäder utan också industri och hantverk, från porslinsfabriken Rörstrand vid Sankt Eriksplan till verkstäder och mejerier. Först senare renodlades området till den bostadsstadsdel vi känner i dag.
Ett Stockholm som ändrade skepnad
Den som växte upp på 1930-talet fick sedan se staden förvandlas i grunden. Tunnelbanans gröna linje fick sin station vid Odenplan under 1950-talet, och invigningarna var högtidliga tillställningar dit familjer gick för att titta. Spårvagnarna, som präglat gatubilden i årtionden, försvann ur innerstaden 1967. Häst och vagn var då sedan länge ett minne.
Att lyssna på dem som minns den här tiden är att få syn på det som inte lämnar spår i fasaderna: dofterna från trapphusen, ljudet av barn på gården, priset på en liter mjölk. Stockholms stads digitala arkiv Stockholmskällan samlar fotografier och dokument från perioden för den som vill gräva vidare. Mycket av det gamla Vasastan är borta, men mönstret av raka gator, gröna parker och tät kvartersstad lever kvar, och med det en direkt länk tillbaka till barndomarna på Torsgatan.